Medicinen

2015-02-02 00:38:33 Kärlek
» Kommentarer(0) «


Medicinen, vilken jäkla bra feel-good-film.

Tack för den underbara Colin Nutley och Helena Bergström. Älskar er.

Only wish right now...

2013-11-28 11:14:00 Känslor
» Kommentarer(0) «




 
För mina barns skull. För min arbetsplats skull. För min egen skull. This really kills me from inside.

Verdens beste land

2013-11-08 22:00:31 Känslor
» Kommentarer(0) «




Har varit iväg på ett toppendygn i Oslo, tillsammans med en mängd andra värmländska företag som vill upptäcka potentialen i att göra affärer i Norge.

Från 8.30 igår fram till ca 16.15 idag så har det gått i ett. Mingel, mingel, föreläsningar, goda råd på vägen till lyckade affärskontakter i Norge, himmelskt god mat, mingel, mingel, Frulle på rull och ännu lite mer mingel.

Sjukt effektivt. Här snackar vi inte något soft finmingel! Nej för tusan, detta dygnet har till 99% bestått av fullt fokus på nätverkande och nya affärskontakter. Speed-möten när det är som bäst. Hjärnan har gått på högvarv och det är knappt så att jag kan slappna av nu när jag kommit hem och lagt mig i soffan. Många intryck att smälta och värna om. På måndag är det dags för början på det stora jobbet - att återkoppla och verkligen ta tag i de leads man har fått under dessa två dagar i underbara Oslo.

Så glad för att jag fick möjligheten att åka. Längtar redan tillbaka till "verdens beste land" ❤️

Nu tar jag helgen och ska verkligen försöka reparera min stackars lilla röst, som är totalt förvrängd sedan flera veckor tillbaka. Hur länge kan man vara hes...? Är det här mitt livsöde?! Snälla någon - ge mig min röst tillbaka. Ärligt talat så tar detta snart knäcken på mig. Känner att gråten är nära, men stålsätter mig både på jobbet och hemma.

Kram & mysig helg

Ibland...

2013-10-01 22:22:11 Vardagsbabbel
» Kommentarer(0) «





Bortom skratten

2013-09-28 01:01:18 Känslor
» Kommentarer(1) «


Det finns så mycket att vara glad över. Och så mycket att vara ledsen för.

Känns som att den här bloggen är nere i en djup svacka. Och där måste jag få stanna ett tag till känner jag.

Dagarna går. Vardagarna går i ett. Helgerna snurrar på.

Jag ler. Du ler. Vi ler. Jag hinner verkligen le ihop med andra. Jag orkar det och jag vill det. Men ni vet... Under ytan, bortom alla glada skratt - där bor den lilla tjejen som gärna bär på jordens alla tyngder. Den lilla tjejen med så fullproppat hjärta att det värker med varje hjärtslag. Styrkan och närheten till skratt, det är det som räddar henne. Gång på gång. Bär henne fram genom livet. Men sorgerna är stora. Vissa blir mindre med tiden, andra större. Och på vägen kommer nya. Sorger.

På sista tiden mycket sorg som jag egentligen inte ens behöver bära, men som jag likt förbannat hivar upp på axeln och tar hand om. För mig finns det inget vägskäl där. Det här är inget som bara går att välja bort.

Just nu är det såhär. Och med tanke på hösten i rejält intågande lär det dröja innan jag riktar blicken uppåt toppen igen...



Kärlek i massor, den tar aldrig slut.


Eran Anna


När timmarna inte räcker till

2013-09-10 21:56:19 Känslor
» Kommentarer(0) «



Sep. 06, 2013

2013-09-06 22:44:31 Känslor
» Kommentarer(0) «



Fredagskänslor

2013-08-30 14:20:55 Känslor
» Kommentarer(0) «



När luften tar slut.

2013-08-29 23:34:48 Känslor
» Kommentarer(0) «


Svart.


Varför, varför, varför? Vad driver en människa till att göra någon annan något så ont?

Kallblodigt.


....

2013-08-15 21:17:53 Känslor
» Kommentarer(0) «


Tomhet.


Tomhet. Sorgen och förtvivlan bara växer.

2013-08-09 09:53:07 Känslor
» Kommentarer(1) «


Finns inga ord som kan beskriva känslorna. Känslorna som just nu vilar över Skoghall/Hammarö/Forshaga/Värmland.

Just nu vill vi alla bara vakna upp ur denna mardröm och få veta att allt detta aldrig hänt på riktigt.

Sorg över någon som blivit mördad. Första gången jag känner just den känslan såhär nära.

Det är vidrigt. Trots att jag aldrig kände Jens så känns allt fruktansvärt smärtsamt. I flera dagar har man nu vridit sig ut och in för att hitta svaren. Svaren på hur någon kan göra någon annan människa något sådant här ont.

Ja, för innerst inne fanns den där pockande känslan om att Jens liv redan var slut. Att allt letande borde fokusera på hans pojkvän och bil, då Jens antagligen var svårare att hitta.

Innerst inne hade jag redan gjort mig själv förberedd på beskedet. Men inte en tanke på att det hemska skulle ha skett just här. Här på våran hemort.

Chock. Våran ö är i chock. Speciellt bland alla i min ålder. I 25-30årsåldern.

Att en ibland oss har blivit en ängel. Alldeles för tidigt. På helt fel sätt.

Varmaste tankar till er som stod honom nära.


Sommaren vi vill minnas

2013-08-06 09:46:09 Känslor
» Kommentarer(0) «


Fantastisk sommar detta.

När vi var ute på sjön igår kväll blev jag alldeles full av känslor. Stora och små. Glada och ledsna.

Allt var så vackert. Himlen, vattnet, solen, min familj. Luften, fåglarna, träden, öarna. Jag fick kippa efter andan medan ögonen tårades.

Ni vet när hela kroppen fylls av kärlek. Man vet inte var man ska göra av allt som bubblar inom en.

Tankarna fladdrande mellan då, nu och sedan.

Man vill inget hellre än att bara VARA NU. Det är nog det svåraste för mig här i livet. Alltid den ständiga lilla ångestbubblan för framtiden.

Hur länge har jag kvar detta? Detta fina nu:et som doftar såhär gott, som smeker min hud precis på detta viset, som fyller mina lungor med just den här luften.

När tar denna luften slut?

Åh, jag ville bara stanna tiden. Som så många gånger förut. Fånga in allt i en liten burk. En burk som jag kan öppna precis när jag vill. För alltid. För evigt.

Glädjen i barnens ögon, när vi for fram med båten över det relativt lugna vattnet. Saga hoppade upp och ner på rumpan där hon satt. Skrattade högt. Albin hållandes ansvarsfullt i lillasysters band bak på flytvästen. Kärleken i hans blick mot henne. Den går inte att beskriva.

Och såklart vanliga avbrott mitt i det glimmande skära. Albin plötsligt sur och sprang iväg på klipporna. Mamman (läs jag) ivrig över att hinna med allt innan solnedgången. Hinna med att äta kvällsmat precis på den platsen som jag hade sett ut där på ön. Hinna ta ett härligt svalande kvällsdopp. Hinna kramas. Hinna leka. Hinna med att vara sådär overkligt lycklig som man egentligen aldrig blir.

Och pappans största mål med kvällen. Att hinna fiska.

Kantstött blir det alltid. I alla fall i våran familj. Men vad gör det om hundra år? Redan om några månader minns vi bara det allra bästa.


Rädslan

2013-04-06 23:30:11 Känslor
» Kommentarer(0) «


Tittade på Svinalängorna och känner mig sådär vilsen, tom och rädd inombords. Usch. Hemsk känsla.

Så många känslor som svämmar upp. Detta med att vi alla har vår egna historia att bära runt på. Alla med sina egna förflutna upplevelser, sina egna hemligheter, sina egna sår.

Gillar inte när rädslan tar över tankarna. Ska skölja några jordgubbar och avsluta med en liten dessert innan jag försöker somna.

Kram


Längtan efter svensk sommar

2013-03-16 23:41:12 Känslor
» Kommentarer(0) «


Nu är det banne mig dags för våren att komma. Visst, skulle gärna hinna med några slalomdagar till med Albin - eftersom han har fått sådan smak på det och skulle behöva lite mer tid i backarna - men sol och bad prioriteras alltid i denna familj ;) I alla fall om jag får bestämma.

Längtar efter vårdagar med sprudlande känslor, tunna kläder och längre dagar. Då vet man att sommaren är på väg...


Gott nytt år godingar

2012-12-30 22:27:00 Högtider
» Kommentarer(2) «


2012 har varit ett fantastiskt år för mig. I januari blev jag mamma till den, för mig, finaste och framförallt snällaste lilla tjej jag kunde tänka mig.

Ett år som föräldraledig har gett mig massor med värdefull tid med alla tre barnen. Det har också gett mig tid till att andas ut och verkligen passa på att leva.

2012 har också kantats av SORG. I somras blev vår lilla busiga charmiga älskade katt påkörd. På morgonen fyllde Albin på hennes matskål och vi båda såg henne komma springandes, innan vi åkte till dagis. Någon knapp timme därefter får jag ett samtal till hemtelefonen.

Det var från djursjukhuset.

Någon hade råkat köra på Tindra och sedan tagit med henne till närmsta klinik . Jag fick veta att hon var väldigt illa skadad och att jag bara hade en kort stund på mig att fatta ett beslut. Det var fruktansvärt. Värre än jag någonsin hade kunnat tro... Min kära bonusson var bortrest, min sambo var iväg på ett viktigt jobb, min son var på dagis, min dotter sov. Jag kände mig så ENSAM.

Det kändes skrämmande att jag skulle behöva ta beslutet själv. Som från en klarblå himmel hade blixten slagit ned mitt i vårt hus. Rakt ner i mitt liv. Rakt ner i barnens liv. Hur skulle jag klara av att berätta detta för dem?...

Vet inte hur jag bar mig åt, men med tårarna rinnande ner för kinderna och gråten kiknandes i min hals, tog jag med mig Saga i bilen och åkte mot djurkliniken. Ringde en av mina närmsta vänner och fick råd. Det hjälpte mycket.

Vår älskade Tindra var alldeles för illa där an för att utsätta för operationer... Ena bakbenet var helt brutet inuti, hon hade ingen känsel från ryggen och bakåt - vilket enligt veterinären tydde på allvarlig skada på ryggmärgen...

Livet kändes avskyvärt. Horribelt. Orättvist. Operationerna skulle kosta mer pengar än vad vi skulle kunna hosta upp, och efter operationerna skulle hon ändå vara förlamad i större delen av kroppen.

Frustration. Beslutsångest. Jag var tvungen att säga de där orden. Annars låg hon där på britsen och led.

Det värsta och samtidigt det finaste - så fort jag kom in i rummet vände hon sin blick mot mig och tog ett järngrepp runt mitt hjärta. Hennes blick tycktes ropa MAMMA...! Å herregud. Jag kunde inte ens ta mig för att klappa henne (något jag såklart ångrar nu i efterhand). Det var som att... om jag gick fram till henne och omfamnade henne... Så hade jag aldrig kunnat ta beslutet.

Tindra fick en spruta och somnade in. Jag var för feg för att vara där med henne.

Två år i rad har jag nu varit så nära döden. Känt dess andedräkt mot min kind, blivit struken över armen av dess kyla, hållit andan för att inte komma för nära dess tillslag.

I år var det vår lilla söta katt som helt oväntat och alldeles för tidigt togs ifrån oss. Året innan var det min svärmor. Ni är SÅ SAKNADE. Albin har en ängel hängandes i sin lilla julgran i sitt rum, "det är farmor" säger han. Och bredvid granen står en porslinskatt med tomteluva, som han kallar för Tindra.


Ett lyckligt minne,

...I augusti gifte jag mig. På min dotters dopdag! LJUVLIGT. Alldeles lagom perfekt blev det. Inte för mycket. Inte för lite. Precis som som vi ville ha det. Jag och min MAN. :)

Den 17 december i år så hade det gått hela SJU år sedan vi förlovade oss. Om bara några dagar, nämligen den 25 januari har vi varit ett par i åtta år. Vet inte vad som har hänt med oss i år, men vi är just nu inne i någon jobbig "tjafsperiod" där vi är som katt och hund mot varandra. Vi är medvetna om det båda två, så ja... vi ska fixa detta! När det är som värst påminner vi varandra om vad mycket vi har gått igenom TILLSAMMANS och vad mycket det är värt. Det är inget vi ger upp bara sådär. Vi fortsätter att kämpa ihop. Vi älskar varandra, och det räcker långt.

2013 blir ett spännande år. 30 januari börjar jag jobba på min arbetsplats igen. Tre dagar i veckan under våren och sommaren. Kommer bli kanon!

Ta hand om er nu alla goa läsare. Önskar er ett riktigt Gott nytt år <3


Morgonmys

2012-11-25 12:37:23 Känslor
» Kommentarer(0) «


Oj vad tiden drog iväg. 12.30 redan!

Dags ta en redig dusch och försöka få till ett skapligt utseende. Har haft samma myskläder sedan i fredags.... Uuuäck.

I går var en enda lång transportsträcka. Hade en hemsk yrsel och mådde illa. Nu verkar det ha försvunnit...


Peppar peppar.

Har i alla fall hunnit med att mysa med barnen i soffan.

Pling plong. Nu kommer barnens farfar.

Kram och ha en finfin dag


Omtumlande natt

2012-11-25 10:43:01 Känslor
» Kommentarer(1) «


04.35 gick larmet på min mans brandsökare. Han har jour torsdag till torsdag var fjärde vecka. Och nu är han mitt upp i en sådan vecka.

Det blir ofta larm så det är inte alls främmande för oss att bli väckta av det högljudda pipet från sökaren. Oftast är det ofarliga utryckningar på automatlarm som går igång av misstag på närliggande företag, t.ex. fabriken. Då är han oftast tillbaka hemma inom 40 minuter.

Den här gången var det värre. Larm om att någon har ropat på hjälp på ett ställe vid sjön, ev. från vattnet, mitt i natten.

Vid sådan där tillfällen får jag kalla kårar direkt och blir klarvaken, hoppar själv upp ur sängen och coachar min trötta man ut till bilen (springer före och öppnar dörren medan han skyndar att klä på sig brandunderstället). Inom fem minuter ska brandmännen vara ombytta och klara på stationen och brandbilarna ska köra ut.

Sedan. Väntan. Lång väntan. Låg och vred mig i drygt en timme. Kollade våra dagstidningars hemsidor då och då, för att se om de skrev något om det. Brukar vara via dem som jag håller koll när N är iväg på stora larm. Men inget. Ingen nyhet på det. Vilket kan vara positivt (inget särskilt att bry sig om) eller väldigt negativt (för känsligt för tidningarna att gå ut med i nuläget).

Somnade men sov inte alls bra och drömde om massa olika scenarion.

Vaknade med barnen 07.50 och N var fortfarande inte hemma. Över tre timmar hade gått. Otäck känsla.

Nu är han tack och lov hemma och sover. De letade i ca tre timmar. Ingen människa i nöd hittad...

Jag kan inte sluta tänka på det.

Skrik på hjälp. Mörker. Sveriges största sjö. Bryggor. Vatten. Tunga blöta kläder...? Vattenfyllda skor?... Eller kom skriken från skogen?


Tungt i hjärtat...

2012-10-15 09:18:54 Känslor
» Kommentarer(4) «


...när en vän är mitt uppe i en stor sorg.

...och när en nära släkting är riktigt dålig.


Höststämning

2012-08-28 15:16:09 Känslor
» Kommentarer(0) «


Har gått över till höstkänslor och myser mest runt, utan att få något gjort, hela dagarna.

Har haft känningar av början till höstdepp...redan! Men håller den dumma ångesten borta så gott det går.


Den bästa tiden...

2012-05-24 07:21:10 Känslor
» Kommentarer(3) «


...i mitt liv.

Känns som en dröm. Vill aldrig vakna upp.

Ligger just nu i sängen med Saga tätt intill mitt bröst, Albin sovandes intill min rygg och med älskling som sover djupt på andra sidan av Albin. Det är en fågelkvittrande morgon, så varm att fönstret måste vara öppet. Solljuset har letat sig in på sidorna av den heltäckande rullgardinen.

Hela dagen ligger framför oss.

Lever i en ljuvlig tid. Har nog aldrig mått så här bra någon gång tidigare i mitt liv.


Tidigare inlägg