Från penna till tangentbord - från botten till toppen
21:03:22 » Kommentarer(3) «
Jag är en känslomänniska. Som alltid har haft lätt för att ta till pennan när något har tyngt mitt hjärta.
Minns så många stunder under tonåren. När hjärtat var skadat och gråten satt fast i halsen. När jag satt ensam i mitt rum och kände ansvar för hela universum. När känslorna var för stora för att få plats i min lilla späda kropp. Mammas och pappas gräl i bakgrunden. Dörren var för tunn för att stänga det ute. Jag hade byggt upp ett eget försvar. En mask. En fasad. Den duktiga tjejen. Den glada tjejen.
Ibland var det riktigt svart inom mig. Ni minns väl själva? ...som knivar i ens själ. Killen man var kär i hade svikit, eller ännu värre - inte brytt sig alls.
Då var det så lätt att skriva av sig. Långa brev. Flera hundra sidor i dagboken. Ritade gjorde jag också. Allt skulle ut på pappret, annars slet det sönder mig inombords. Sidor i mitt liv som ingen annan skulle se.
Nu har jag en underbar vän, min N, att dela allt jobbigt med. Nu skriver jag mest när jag är lycklig. Och nu är det tangentbordet jag tar till. Skriver fortfarande för mig själv, men även för människor jag inte ens har träffat.
Tack för att ni lyssnar.
♥
Kommentarer
Postat av: carro
vännen...det känns som du skriver om mig. jag känner igen det skadade hjärtat, den tunna dörren, jag känner igen den där duktiga tjejen. Det svarta, papprena fulla med ord..ord och kladd. jag känner igen allt. o det känns SÅ bra att veta att det är samma måne vi tittar på! för visst känns det mycket bättre då!
Postat av: Emma
Ja, visst känner man igen sig.. och jag skriver som du skrev till mig. Jag finns här om det är något.
Från en känslomänniska till en annan!
tur att det finns papper och penna.
=) kram kram gumman
Postat av: Karin
Mer än gärna....lyssnar alltså! :)
Trackback
