Mitt år 2008

2008-12-31 14:52:44 Vardagsbabbel
» Kommentarer(0) «




Vilket häftigt år jag har varit med om! Finns nog inget tidigare år i mitt liv som slår detta. Att vara gravid var en fantastisk upplevelse som jag är oerhört tacksam för. Det går inte att beskriva hur det känns att ha ett växande liv inuti sin egen kropp. När jag fick reda på att jag var gravid i slutet av år 2007 kändes det först läskigt, men ju längre in i graviditeten jag kom kändes det mer och mer naturligt. Jag som tidigare hade varit rädd för smärtan när man föder barn, blev helt lugn inför förlossningen... Ja i alla fall fram till de sista veckorna. Var aldrig panikslagen, men det är klart att en viss oro fanns inom mig.

                                            



Förlossningen visade sig bli det värsta och det BÄSTA jag varit med om. Nära-döden-upplevelser och blackouter kunde inte stoppa mig. Inte en enda gång under förlossningen kände jag att jag ville dö, men däremot kände jag rädlsa för att döden var nära. Min enda kontakt med världen just då var barnmorskans och min älsklings röster som jag kunde höra som svaga brus långt bort från platsen jag befann mig på i mitt rus och i mitt eget fokus. Tillsammans med deras röster och beröring klarade jag av att föda mitt alldeles otroligt vackra barn. En adrenalinkick utan dess like! Ett lyckorus som jag sent ska glömma!



Sedan har året rullat på och varit grymt spännande och kul. Varje dag har varit innehållsrik, lärorik och inneburit något helt nytt. Det är en underbar gåva att få vara mamma. Och som ni vet är jag även väldigt fäst vid min bonusson P, som faktiskt känns som mitt första barn. Älskar er Snutte & Snusse!



Året har även inneburit sorg. Om några dagar är det ett år sedan farmor somnade in. Känns så trist att hon inte hann träffa Albin. Har inte riktigt förstått att hon är död. Varje vecka händer det att jag är på väg till telefonen för att ringa henne... berätta vad jag och Albin gör, och fråga henne hur hon har det i sitt hus i Bohuslän. Och varje gång gör det så ont när jag kommer på att ingen kommer svara om jag slår hennes nummer. Av hela mitt hjärta hoppas jag att det finns något liv efter detta, och att farmor är där nu tillsammans med farfar.

Gott nytt år till er alla,

Kärlek ♥ från Måsbarnet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback