Måste berätta något som känns så j-kla stort och häftigt i mitt liv just nu. Albin babblar på som bara den och varje dag bjuder han oss på och överraskar oss med nya ord.

Igår sa han dessa ord för första gången:

Morfar
Borta
Långt

Och idag sa han detta:

Laaajoo! Som alltså är en efterapning av när jag säger Love you till honom.

Jag höll på å tappa andan av lycka när han med sprudlande glädje sa detta för första gången sent i eftermiddags. Och när han märkte vad kul jag och N tyckte att det var så sa han Laaajoo resten av kvällen. Hihi. Det var dessutom det sista han sa innan han somnade med ett smile på läpparna med mig tätt intill i hans säng.

Shit vad häftigt det är med barns språkutveckling! Och nu de senaste dagarna har Albin börjat prata mer sammanhängande och så att vi kan urskilja små meningar. Igår när P skulle flyga till sin mamma sa Albin så här flera gånger: Uppo (smeknamn på storebror) borta dä (där) långt. Eftersom jag har berättat för honom att P åker till sin mamma som bor långt borta så är jag ganska säker på att det var det han syftade på.

Nu ser jag och älsk på filmen Solisten. Gripande!