Igår blödde mitt hjärta då jag mötte en sliten och väldigt ledsen Albin när jag kom för hämtning sist av alla föräldrar på dagis.

Solen stekte och till min förskräckelse hade han samma kläder som när jag lämnade honom igår morse (då det regnade och var kallt). Det enda personalen hade förmått sig klä av honom var hans strumpor. Herregud - vad är det för fel på vissa människor? Han hade inte sagt något på jättelänge och de enda ljud som hördes från honom var djupa útmattade snyftningar. När jag fick honom i min famn bara hängde han över min ena axel.

I hans väska hade jag packat ner både shorts och t-shirt och även solhatt. Men nej då, detta hade personalen inte vetat om. Hur svårt är det att se efter i väskan som alltid finns med till dagis?

Dessutom hade Albin på sig en långärmad tröja med ett linne över. Kunde de inte ha tagit av honom tröjan och bara haft på honom linnet?

Det första jag gjorde när vi gick in till dagiset för att hämta grejerna som skulle med hem, var att ta av honom jeansen och låta honom åka hem i blöjan. Han var ju jättevarm och helt slö.

Tyvärr är det sommardagis (det vill säga dagis på annan avdelning och med främmande personal) hela nästa vecka också. Fy bubblan.

Idag lät jag snussisen stanna hemma och fixade så att jag kunde jobba hemifrån.

Har suttit med jobb fram tills nu.

I morgon är en dag jag sett fram emot länge. Jag, älsk och några vänner ska åka till stugan. Barnfria. Hmm - hur nu det ska gå? Kommer ju längta som en tok efter Albin nu när jag märkt att han är i extra behov av närhet från oss. Får se hur han mår i morgon men är ganska säker på att han kommer trivas jättebra hos mormor och morfar under helgen.

Nu ska jag snabbpacka och sedan bums i säng.

Finns det några läsare kvar i min blogg? Kommentarerna sinar.

Men puss på er ändå =)